Alla säger att det är normal och att alla känner så här när de kommer till en ny stad, ett nytt land osv.

Men det är svårt när man inte riktigt kan sätta ord på det.

Jag är totalt vilse i världen. Jag är inte glad och jag vet inte varför för jag har absolut ingenting att vara ledsen för.

Jag har världens bästa pojkvän som har varit igenom det här och säger att alla som flyttar utomlands går igenom det. Det kan ta upp till ett halvår att vänja sig.

Okej att språket är svårt men det går ju framåt, börjar jag prata franska med nån i en butik eller på en restaurang så hjälper de mig med hur jag ska formulera en mening. Jag tror de gillar att studenter försöker lära sig deras språk, verkar som att de blir lite stolta på nått sätt.Och logistiken är absolut krävande men ingenting jag inte klarar av. Det vet jag.

Det gäller väl bara att vänta ut det och att ta en dag i taget.

Man kanske bara ska blogga om hur bra man har det och om hur mycket nytt man upplever men det finns baksidor också. Och jag kan inte sätta ord på det riktigt.

Vill iaf säga att jag uppskattar alla som kommenterar, det får mig att känna mig lite mindre vilse i världen